När tankarna kommer

Ikväll är en jobbig kväll. Som ni vet så förlorade vi min mormor, tjejernas gammelmormor i oktober 2020. Det var inget naturligt och det krävs fortfarande mycket jobb för att hålla sig flytande när tankarna kommer.

Vi pratade inte varje dag, men som ni vet med ens absoluta favoriter så behöver man inte det, och när man väl pratar så känns det som man pratade igår. Så var det med henne. Jag tänker fortfarande så ofta att jag ska ringa henne, eller att hon snart kommer höra av sig och fråga om vi ska ses, men så slår det mig att det aldrig kommer hända igen.

Att psykisk ohälsa inte syns vet de flesta om, och att man kan förlora någon på en sekund är en hemsk tanke som etsat sig fast i huvudet. Jag är rädd för varje sekund, varje dag, varje händelse, att detta kan vara sista gången vi ses. Jag får panik över tanken på att det som kanske kan bli sista gången, var den enda gången jag inte sa jag älskar dig, eller berätta hur mycket jag uppskattar någon i min närhet. Jag försöker tänka positivt, leva i nuet och bara njuta av vad jag har, men rädslan över att förlora just det är enormt stor efter denna enormt jobbiga resa.

Jag tror inte någon kan förstå hur det är att leva med detta, att behöva försöka gå vidare efter en närståendes självmord. Någon man stod så otroligt nära och som man utan tvekan trodde att man skulle märka om något sådant var på gång. Men det gör man inte, för psykisk ohälsa är inget man ser.

Så idag tände jag återigen ett ljus för mormor men det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Inte en dag utan att jag tänker på hur mycket jag vill krama henne, visa bilder på tjejerna, ta våra långa promenader och prata om framtiden, och jag vet hur otroligt stolt hon var över flickorna. ”Twinsen” som hon alltid berättade om för alla❤️

Loading Likes...

1 reaktion på ”När tankarna kommer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *