Momshameing

Alla har nog hört talas om det förr, ordet momshameing. Det handlar alltså om andra mammor (framförallt) som ser ner på och trycker ner andra mammor. Precis som med mobbing så har det nog mest att göra med att man behöver höja sig själv, men istället för att ta till rätt metoder för det så väljer man att trycka ner andra.

Jag har även jag stött på detta, både sett andra som får ta emot men även jag själv har setts ner på. Till saken hör ju att man aldrig vet vad någon går igenom, så även om man ser en mamma med ett skrikande barn på affären som i stunden bara står och tittar på så har ju ingen annan någon rätt att ge blickar eller kommentarer för att mamman inte kan få sitt barn att lugna sig och vara tyst. Som föräldrar känner vi våra barn bäst och så länge man inte ser ett barn som far illa så ska man vara tyst om man inte kan eller vill erbjuda en hand.

Barn går igenom enormt många faser i sin uppväxt och det är lika jobbigt för varje barn men vissa har det givetvis svårare med att handskas med alla bubblande känslor man känner. Mina flickor har vart som det sistnämnda, extra jobbiga faser emellanåt och sällan har dom vetat hur dom ska tackla dessa stunder när det helt enkelt svämmar över av känslor. Som förälder har jag vetat vad som i stunden funkat och beroende på vilken fas så har även olika metoder fungerat. Exempelvis hade Saga en period då hon såg rött på två sekunder och då stod hon enbart och skrek sig blå, kastade sig på golvet och var helt ointresserad av omgivningen, så oavsett vad jag gjorde så var det fel. Det enda som funkade här var att låta henne skrika klart och när hon kom ur det där så kastade hon sig alltid i famnen och vi kunde kramas och sedan prata om vad som blivit fel. Där handlade det också oftast om småsaker som att man sa nej till att köpa en leksak för 500:- inne på Maxi trots att man förberett på att vi inte skulle handla leksaker den dagen.

Just nu är dom inne i en period då inget jag säger tycks lyssnas på, utan dom ska spexa för kompisarna och kan därför springa iväg istället eller skratta en rakt i ansiktet om man säger att det är dags att gå in. När man då säger till igen så blir dom arga och börjar springa runt och skrika så man till slut får bära in dom båda två för annars vet jag att dom är ute två, tre timmar till. Folk kan titta och undra vad som händer men kan inte tänka sig in i situationen heller. Barn som skriker är det sällan många som uppskattar och antingen är det vanliga människor som inte bryr sig eller så finns det en del som ska kolla som att ungen i fråga blir misshandlad.

Jag har även vart med om situationer när medmänniskor märker att man själv blir stressad i en situation där barnet skriker eller beter sig illa, och då försöker hjälpa till istället och det är ju uppskattat! Oftast hjälper det med att försöka prata med barnet så kastar den sig i famnen på föräldern och situationen lugnat sig ganska direkt. Men att andra föräldrar ska klanka ner på andra gör mig bara så ledsen och arg.

Jag kan se en mamma skrika på sitt barn som beter sig dåligt och då tänka att det antagligen finns en anledning till att denne tappat tålamodet, för det gör det ju i 98% av fallen. Du har aldrig någon aning om vad en annan människa går igenom och alla sådana faktorer gör ju sitt till. Vi som haft ett helvetes halvår med konstant oro över att jag förlorade jobbet på grund av pandemin, min mormor som först försökte avsluta sitt liv för att sedan andra gången verkligen lyckas, att då handskas med allt kring det, studier, att behöva ta bort en av våra hästar och så dessutom alla jobbiga faser tjejerna behöver gå igenom. Klart man blir trött och utmattad, så innan du dömer någon, försök sätt dig in i personens situation istället och se inte ner på andra! Du vet aldrig vad personen i fråga går igenom.

Som föräldrar har vi olika värderingar också och jag har exempelvis valt att inte köpa surfplattor till tjejerna trots att många köpte det till sina när dom var runt 1,5 år, men jag klankar inte ner på deras val för det. Och jag lovar att världen skulle vara en mycket roligare plats om vi som medmänniskor istället kunde erbjuda oss att hjälpa till när vi ser en mamma som kämpar!❤️

Loading Likes...

5 reaktioner på ”Momshameing

  1. Faktiskt har jag inte tänkt så då jag ser att föräldrar reagerar utan tvärtom just för man jobbat med barn så vet man att det kan te sig så extremt olika. Samt jag är uppvuxen med syskon med många barn så man har sett hur det kan te sig. Jag har själv en dotter som haft vissa stunder som varit extremt påfrestande både för henne och för oss. Just nu “VERKAR” hon lugnat ner sig, men i höstas var det jättejobbigt och ja skrek slogs nonchalera, bråka och hej och hå, jag har själv varit med om situationer i affärer där jag fått ögonen på mig då jag tagit konflikt med henne och den ena har tänkt bra kanske och någon annan höjt ögonbrynen mot både mig och henne förmodligen. Hon har också velat ha leksaker och när jag inte gett mig har det blivit bråk skrik och härj inne i affären och ha ett argt ilsket barn släpandes med sig. Vid ett tillfälle så var vi på ett stort köpcenter eller vad man ska kalla det en stooor butik som sålde ALLT och då skulle kompisen få leksaker mamman sa ja till det trots att de inget skulle ha. Då såg Bellis en dyr leksak hon ville ha och ja sa NEJ. SÅ får man ha en konfrontation om att vi ska inte köpa bara för dem ska ha, samt att den är för dyr mamma har inte råd nu och man kan inte få allt man pekar på osv. Samt då ha en superilsken tös som är supertvär och beter sig illa samtidigt som man är där med ett sällskap och man försöker hålla masken. Det är jättejobbiga situationer. jag gav mig dock inte, för man kan inte köpa en leksak hon vill ha som kostade 800kr, samt har man sagt nej så är det ju såklart så. Såklart har man gett vika vissa ggr också för man orkar inte.

    Förstår din frustion

  2. JAg har aldrig hört talas om uttrycket men väl om beteendet och tycker det är sorgligt – måste dock skamset medge att jag kanske ibland tänkt ett och annat men är väl medveten om att varje barn är en egen individ som man måste handskas med på ett individuellt sätt. och precis som med vuxna så vet vi inte vilken livssituation barnen är i – deras föräldrar kanske håller på att skiljas – någon har dött eller de känner inte igen sig själv när de är i en utvecklingsfas – inget vi vet något om och bättre är det ju att hjälpa eller ge den stressade mamman ett uppmuntrande leende istället för en sur min.

  3. man är ju tyvärr lite väl snabb att döma andra o man vet inte va det bottnar i
    vissa barn är verkligen så oxå att de måste hålla på ett tag . jobbigt men tyvärr

    ofta så vet man ju hur mamman har det för man känner igen sej därför tittar man men det är ju inte alltid mamman förstår om man är stressad med sitt barn .

    Ta hand om dej du gör ett jätte bra jobb med två själv kram till dej

  4. Kan bara hålla med. Oavsett vad det handlar om så är vi alltid för snabba med att döma andra människor. Jag som betraktare har ju ingen aning om hur förälderns situation, vad som gör att föräldern tappar tålamodet. Du har verkligen haft en tuff tid, så konstigt det där hur allt alltid lyckas komma samtidigt. Hoppas att du fått ett nytt jobb nu och att saker och ting lugnat sig.

  5. Kan hålla med dig där. Vi vet inte vad den andre personen går igenom. I en sådan situation blir man ofta så stressad också. Jag vet, har varit där själv. Du verkar ha gått igenom mycket på kort tid, och sen ensam med tvillingar. Inte en lätt situation.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *