Vadå vinterkläder?!

Ja alltså just nu blir det ju mycket snack om treårstrots och denna jobbiga fas dom befinner sig i, men jag tycker det är så viktigt att prata om och att man kan dela med sig av sina erfarenheter för man är inte alls själv i detta trots att det många gånger känns så! Jag la upp i vår låsta tvillinggrupp angående detta och blev överväldigad av att det var över 45 personer som svarade att det var exakt likadant med deras små just nu, och detta inom loppet av max tre timmar! På något sätt blir det lättare av att veta om att andra har det likadant, även om det låter konstigt att säga.

Imorse skulle Saga inte alls samarbeta för fem öre och ville inte ha kläder på sig först heller. Sen skulle hon klä på sig själv men gjorde det inte så tillslut lyckades hon få på sig kläderna och vi kunde gå till bilen tack och lov. Väl framme på dagis ville hon inte alls gå in utan skulle sitta i bilen och att försöka förklara för en extremt arg treåring att mamma måste till jobbet och att barn inte får följa med är en omöjlighet. Fick ur henne ur bilen och satte på jackan men den kastade hon av sig och sprang runt och skrek av ilska, så jag bar henne men tappade greppet och fick sätta ner henne igen. Det slutade med att jag fick gå in med Fia och lämna henne för att ta av sig ytterkläderna medan jag sedan hämtade Saga. Lämningen var katastrof för jag var stressad och skulle vara på jobbet snart och tjejerna var såå ledsna?

Ca 5 minuter efter jag åkt fick jag sms om att dom var glada och lekte och det gjorde mig betydligt lugnare och jag kunde gå till jobbet och fokusera. Nu fick jag dessutom bilder på mina trollungar som är ute och leker och mammahjärtat spricker!❤️ Denna jobbiga period kommer gå över, så ni som är i samma fas med era små, tänk på det! Vi peppar varandra!

Loading Likes...

2 reaktioner på ”Vadå vinterkläder?!

  1. Sonen är också i 3 års utvecklingen och det är inte alltid lätt som ensam förälder. Det är många gånger som jag känner att jag är en dåligt mamma. Jag väljer mina strider och så är sonen med och påverka hur det blir. Genom att säga ”nu tar du på dig skorna så vi kan gå, om du inte gör det så gör jag det åt dig.” Oftast så hjälper det väldigt mycket. Det händer även att jag får ta honom under armen och gå. Klart att vi ska stötta varandra vi ska inte kritisera varandra över hur vi gör

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *