Vikten av att prata med varandra

Det må vara långt kvar tills tjejerna är äldre och går i skolan, men tiden går så fruktansvärt fort och jag tänker ofta på hur jag i framtiden ska hantera en viss situation exempelvis, kontrollmänniska som jag är.

Jag har alltid vart nära min mamma men som ung, kanske 12 och uppåt 17 år var jag den där “tvärtemot vad föräldrarna säger”-typen. Sa föräldrarna nej till något som jag verkligen ville, så gjorde jag det ändå. Då tyckte man att man var så himla stor och att dom överdrev som sa si och så, men nu som förälder själv förstår jag ju vad dom menade och önskar så att jag hade agerat annorlunda. Jag vet inte varför men jag tryggades av att få ett nej, och kunde därför sticka hemifrån för att träffa den där killen jag tyckte om, exempelvis.

När jag blev äldre och hade gått igenom några svåra händelser och perioder kom jag och mamma varann så nära och vi är verkligen bästa vänner sen många år tillbaka nu, och inte bara mamma- dotter-relation. Jag älskar det vi har tillsammans och vi pratar om precis allt vilket jag tycker är enormt skönt. Denna typ av relation vill jag ha med tjejerna, och jag kommer ta min ungdom och mina handlingar som en del av min uppfostran av tjejerna.

Let me explain. Jag upplevde det som 13-15 åring att mamma försökte kontrollera mig, och inte på något sjukt sätt men att jag inte fick hålla på med mobilen, jag fick inte vara ute för sent, hon ringde ständigt och jag fick knappt vara ensam med den jag tyckte om. Nu ser jag ju detta helt annorlunda och detta var ju bara min syn på det hela som omoget litet barn. Hur som så vill jag ha den bästa relationen med tjejerna någonsin, bästa vänner men så klart också som förälder. Jag vill att dom ska kunna berätta allt för mig och inte känna att något är för pinsamt etc. Därför kommer jag (precis som dom alltid kommer veta) alltid finnas där för dom, men istället för att säga nej som mamma gjorde så kanske det går att undvika en situation genom att vi faktiskt kan prata med varandra. Jag menar givetvis inte att dom kommer få göra vad dom vill, men jag vill hellre att jag har kontakt med föräldern till killen dom sover över hos och att dom berättat för mig och lovar det vi kommer överens om, än att dom rymmer hemifrån mitt i natten och något händer utan min vetskap för att jag trodde dom sov gott i deras sängar!

Det är svårt att förklara och det kanske verkar konstigt men som sagt, kommunikation är allt och tjejerna ska alltid kunna berätta allt för mig. Dom ska aldrig någonsin skämmas eller känna att mamma kommer bli arg, och detta kommer jag kämpa för varje dag så länge jag lever. Dom ska bli trygga, öppna individer som (i deras ålder kanske låter töntigt då) är bästa vän med deras mamma❤

 

Loading Likes...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *