Sjuka barn & känslan av att vara otillräcklig

Jag tror dom flesta föräldrar vet hur det känns att känna sig otillräcklig. Att man helt enkelt inte räcker till och önskar att man hade fyra armar till!

Fia åkte på tredagarsfeber och febern har nu gått över, men hon är fortfarande emlig och är full av prickar. När hon var som sämst hade hon 39.9 i temp, gnällde oavbrutet och gallskrek om hon inte låg nära, allra helst på mig. Nätterna spenderade med andra ord så, en orolig liten sjukling som emellanåt sov gott på mig medan jag låg vaken om nätterna. Som tur är var Saga frisk och sov gott på nätterna som vanligt men att försöka underhålla en vild liten dam som ska klättra och gå mot  a l l t  samtidigt som en liten sjuk dam ska få närhet hela tiden och tröstas varannan minut, ja då känner man sig otillräcklig.

Hur ofta känner man sig inte otillräcklig som förälder? Speciellt jag som ensamstående kan känna det och tänka hur det kommer påverka tjejerna. Jag gör ju allt i min makt för att finnas där för båda samtidigt och än så länge kan jag bära båda samtidigt, ha dom liggandes på mig eller ha dom i knät och famnen. Men allt för ofta önskar man att man hade fler armar..

Usch för denna känsla! Så här ser Fia ut just nu över i princip hela kroppen men främst rygg, mage och huvud. Tredagarsfeber smittar inom fem till femton dagar så det är bara en tidsfråga innan Saga får det. Jag försöker förbereda mig med mycket sömn! Om jag får någon?