Stackars er!

 

Har tagit upp detta tidigare men känner att det är aktuellt att ta upp igen då ämnet fortfarande cirkulerar i luften. Det här med att jag är ensamstående är något på tok för många ska haka upp sig på. Vad är grejen? Vi lever på 2000-talet och det är inte alls ovanligt att man är ensamstående nu för tiden. Trist men sant.

En vanlig kommentar är “men ett barn behöver ju sin pappa!”, ehm okej, där ser vi olika på ämnet. Jag planerade inte att skaffa barn så här, jag var inte oansvarig och inte använde skydd utan använde två skydd vilket ändå resulterade i två välskapta, efterlängtade och extremt älskade små flickor. Självklart önskar jag att jag hade sambo, att vi levde tillsammans länge innan jag blev gravid, att vi hade gård och att jag var klar med studierna, men livet blir inte alltid som man planerat! Jag kunde inte vara lyckligare än vad jag är nu för jag har jordens finaste barn!

Men åter till ämnet att “ett barn måste ha sin pappa”. Ett barn behöver en manlig förebild, en man som finns där och ställer upp i vått och torrt, och det har mina barn. Två dessutom. Jag vet också att jag i framtiden kommer träffa mannen i vårt liv och att han kommer ta sig an tjejerna som sina egna. Och ja, jag vet det för vore det annat skulle han inte vara den rätta.

Jag tycker det är hemskt när en förälder inte tar sitt ansvar, men det är jag som måste berätta för flickorna en vacker dag hur läget ser ut, och ingen annan ska prata om det framför dom innan dess! Eller efter heller för den delen.

När jag var inlagd på 85an i början av graviditeten hade jag en sköterska som var extremt dömande och skulle hela tiden fråga om läget och så vidare och när jag var där och visade upp tjejerna pratade jag med en annan sköterska som hade hand om mig mycket och jag sa att jag i framtiden hoppas få tvillingar igen för det är verkligen underbart, och då svarar den andra människan att “ja men då måste du ju ha en man!”, ehm ja, det blir ju svårt annars. Men som att jag gjorde fel som behöll tjejerna. Och nej, jag tänker inte skaffa barn själv igen men detta var rätt val för mig, och varför ska man blanda in sina egna åsikter?

Jag berättade förut att min barnmorska efter förlossningen i princip vände från förstående till dömande. När jag var där på efterkoll sa hon när jag skulle gå att hon tyckte synd om mig! Chocken där.. Jag blev helt ställd och sa bara att det skulle hon absolut inte för jag är så lycklig! Men nu när jag var där igår för cellprov var det samma visa som sist. Kommentarer som “men du känner att det går an?” kom upp och gjorde mig bara sjukt förbannad! Man måste inte tycka att jag gjorde rätt val men är jag lycklig kan man väl ändå låtsas vara glad för min skull? Eller?

Sååå, halvbittert inlägg, I know, men allvarligt talat, hur ofta är det inte folk skaffar barn och går isär? Eller separerar? Så en motfråga, är det inte bättre att barnen får växa upp med en lycklig förälder som gör allt för dom, än med två olyckliga? Det tar ju enormt på barnen att helt plötsligt få flytta mellan föräldrarna. Och ja, jag vet mer om det än man kanske kan tro.

Hade jag vart orolig över att mina barn skulle lida eller må dåligt med enbart mig som förälder hade jag gjort ett annat val när jag fick reda på denna enorma nyhet, men för mig var det det bästa som kunde hända och jag kan inte säga det för ofta, för jag är lyckligast på denna planet! Mina flickor är allt jag behöver❤

 

Loading Likes...

10 reaktioner på ”Stackars er!

  1. Jag var själv en ensamstående mamma som dessutom var bostadslös eftersom att barnets far inte tyckte jag skulle bo där han bodde. Mina såkallade vänner tyckte det samma, behöver inte bebisen en pappa. Mitt enkla svar är jo men det är då fasen inte upp till mig om det andra päronet ska engagera sig….. när min son föddes så var min mor med och fick äran att vara “pappa ledig” i tio dagar sen var jag mamma ledig alla andra dagar.
    Efter ca 7 månader så träffade jag han med det stora H ?.
    Idag är min son 10 år han har världens bästa pappa och 4 syskon. Och vi är en riktigt stor mina,dina,våra familj alltså barn från olika förhållande hit å dit. Alla blir behandlade som ett barn ska bli behandlat, oavsett vem som har fött vem ?
    Blir så jävla trött på alla fördömande människor, ge dom dövörat och skit fullkomligt i vad dom tycker. Du ser ut att ha två underbart friska å fina tjejer och uppenbarligen är du en väldigt bra förälder. Kanske bättre än dom flesta ? Rock on ♥️

    1. Vad trist att höra om situationen du befann dig i! Min mamma tog också de 10 (20 i mitt fall) pappadagarna!
      Vad folk måste förstå är att man inte måste ha en pappa, man måste ha en manlig förebild!
      Så skönt att höra dig säga det, att alla barnen blir lika behandlade! Det är precis som det ska vara och något jag kommer vara oerhört noga med att blivande karln är med på! Och jag vet att jag också träffar den rätta i framtiden som tar sig an tjejerna som sina egna❤
      Tack snälla du för dina fina ord! Det värmer massor!❤

  2. Jag har växt upp med bara min mamma och mina 4 syskon. Och ja jag älskade det. Jag hörde när mina vänner försökte spela ut sina föräldrar mot varandra men jag fick ett svar och de va de svaret. När jag var 16 år så drömde jag om att få bli mamma men en ensamstående haha

    Vi har firat vår mamma på mors och fars dag hon är vår superhjälte. Idag har jag två barn och bor med deras pappa. Hoppas jag alltid kommer göra de. För jag har hittat den rätta för oss. Medan min syster och hennes make separerat efter 20 år tillsammans och tre barn rikare. Båda är engagerade föräldrar så dom kör varannan vecka. Min syster säger de att de är otroligt tufft. Vi brukar säga att vi ska vara glada att våra pappor va sådana rövhål så vi slapp bo i en väska. Jag tror att så länge man själv känner i hela kroppen att något är rätt så är det de.

    Du kommer oxå vara dina flickors superhjälte, all respekt till ditt beslut och all kärlek!

    1. Tack snälla du för dina ord! Jag håller helt med om det du säger och tänker likadant! Min biologiska pappa har aldrig funnits med om min hjälte kom in i mitt och min systers liv för snart 12 år sedan och jag vet att jag också kommer träffa den rätta en dag, han som tar sig an tjejerna som sina egna!❤

  3. Heja dig! Hellre en lycklig och engagerqd förälder än två som är olyckliga och tillsammans för barnens skull..

    Jag står i detta nu och väntar på positivt ÄL-test för att sedan insemineras, som ensamstående. Jag vet att jag också kommer få möta dessa kommentarer och har emellanåt varit arg och sur på folk i förväg. Att bli kallad oansvarig är det minsta du, eller jag, kan kallas. Vi gör ju alla våra val för barnens skull. För vår skull. För vi kommer ha egna familjer vi valt med största omsorg och kärlek. Tex, hade en pappa tragiskt gått bort nära förlossning hade mamman fått hejarop, likaså om hon blivit bedragen och lämnad.. Men att välja föräldraskap själv, ja det är hemskt..

    Kom ihåg att andra människors kommentarer bygger på deras tankar och förmåga, att de troligen inte kan tänka sig något svårare än att vara ensam, med tvillingar dessutom, och att de därför frågar/kommenterar såsom de gör.

    Du är en superhjälte!

    1. Precis som du säger, hellre en lycklig förälder än två olyckliga!
      Vad spännande! Så roligt för dig! Ingen av oss ska kallas oansvariga, för det är vi inte. Jag är själv uppvuxen med “bara” mamma och jag är så glad över den uppväxt jag och min syster haft/har! Min pappa kom in i bilden för snart 12 år sedan och är min hjälte! Och precis en sån hjälte kommer vi också träffa en dag, en som tar sig an våra barn som sina egna!
      DU är en superhjälte! Lycka till och hoppas ÄL-testet visar positivt snart!❤

  4. Folk kommer alltid ha åsikter. Ngt jag har lärt mig är att inte argumentera med idioter eller ens svara på korkade kommentarer. Jag ger bara mitt största leende och säger “så tycker inte jag”. Det brukar vara priceless 😀

  5. Jag tycker du klarar detta galant och att tjejerna har både mamma och pappa i dig! Och bara för att mannen som gjorde dig gravid inte finns i erat liv så betyder ju inte det att barnen inte har män i sitt liv? Du har ju manliga släktingar! Tjejernas morfar? Så där har dom dömande människorn fel! Du är grym!

    Får jag fråga om tjejernas “pappa” vet om stt dom finns? Du behöver inte svara om det känns som en känslig och privat fråga!

    1. Tack snälla du för fina ord! Precis, det viktigaste är att dom har en manlig förebild och tjejerna har turen att ha två! Deras morfar och deras morbror❤
      Han vet givetvis om att dom finns, men vet att dom har det bättre med bara mig än med en pappa som inte vill ha dom!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *