Gravidkrämpor

 

Jag saknar ofta att vara gravid, den stora magen, alla ultraljud, få lyssna på hjärtana, känna alla sparkar och rörelser.. Men något jag inte saknar är alla dom gravidkrämpor jag fick stå ut med i åtta månader!

För er som inte följt oss sedan start, jag låg inlagd de tre första månaderna på grund av extrem hyperemesis. Jag kräktes non-stop och levde på dropp. Jag var sönderstucken då varenda nål dom satte började läcka efter några timmar, så jag var även svullen överallt! Mitt luktsinne var även vidrigt bra, eller bra och bra, jag kräktes alltid av för starka lukter så som rök, folk med dålig hygien (jag skojar inte) och tex hundarna som luktade något konstigt!

När illamåendet la sig kom istället foglossningarna som gjorde att jag knappt kunde eller orkade röra mig, jag fick extrema sura uppstötningar som verkligen var ett helvete och medicin hjälpte sällan.

Det enda som fick mig att hålla humöret uppe var mina barn, och familj och djur så klart! Och tänk så värt det var!

Jag kan ta lite illa upp ibland när folk pratar om hur bra dom mår under graviditeten. Att deras kroppar är sååå starka, dom kan äta vad dom vill, träna, har inte ont någonstans osv, men så tänker jag istället att min kropp har burit två små underverk på samma gång, och jag är grymt stolt över det! Min kropp har skapat, burit och fött två små mirakel på en och samma gång, inom loppet av åtta månader! DET är att vara stark!?

Loading Likes...

6 reaktioner på ”Gravidkrämpor

  1. Så lätt för andra att vara kaxiga som genomgått enkla graviditeter. Alla är vi olika. Jag hade också hyperemesis men slutade kräkas runt v18-20 ( har glömt 😛 då kom foglossningen istället.

    1. Ellerhur! Men jag gillar inte när man ska skryta! Samma med “jag klarade mig heeeeelt utan smärtlindring under förlossningen, jag är sååå stark!”!
      Ja fy, var väl ungefär som mig??

        1. Fast det stämmer ju inte för fem öre! Det har ju inget att göra med hur stark kropp man har bara för man kan träna under graviditeten och föder utan smärtlindring, det gör mig lite smått sur! Jag tänker mer att vissa är mer känslokalla än andra?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *