Förlossningsberättelse del 1

Tänkte jag skulle reposta de mest lästa inläggen från förra bloggen, så här kommer första delen av förlossningsberättelsen!

Skrivet 24 september 2016. Flickorna sover som stockar just nu så tänkte jag skulle passa på att skriva lite om förlossningen!?
I onsdags (22/9) vid lunch kom en sköterska på 85an in och berättade att den barnmorska som skulle ha hand om mig på förlossningen skulle iväg på kejsarsnitt och att så fort hon var tillbaka skulle jag få komma ner till dit. Tiden gick fort och ungefär 13.30 var jag nere på förlossningen och fick byta om i mitt rum. Direkt kom dom två barnmorskor som skulle ha hand om mig och det var två äldre, väl erfarna och trevliga kvinnor. Dom berättade lite närmare vad som skulle hända och 13.45 kopplades värkstimulerande dropp på.
Mamma kom nästan direkt efter att jag kommit ner och båda var så spända av förväntan! Dock insåg jag snabbt att nålen läckte så droppet rann ut i armen och det sattes ny infart direkt. Fick ligga med CTG samtidigt och sammandragningarna blev genast tätare och regelbundna. Dock ej smärtsamma! Fick gå upp och röra på mig i 20min för att sedan ligga med CTG igen för att kolla så flickorna mådde bra, vilket dom hela tiden gjorde.

Emellanåt gick vi i korridoren för att få Sofia att sjunka ännu mer. Jag undersöktes vid 16 och var då öppen lite mer än två centimeter och tappen var helt utplånad. Efter undersökningen gick jag på toa och hade då börjat blöda. Eftersom jag mådde så bra gick vi och tog en macka runt 16.30 då jag var så hungrig. Det var så gott och jag fick lite mer energi! Hade blivit tillsagd att dricka mycket så försökte dricka så ofta och så mycket jag kunde.

Runt 18 började jag få ont. Barnmorskorna tjatade om smärtlindring men eftersom jag kunde ta mig igenom förvärkarna än så länge kände jag att jag ville vänta. Det var först vid 20 som jag hade riktigt ont och bad om lustgas. Dock gillade jag verkligen inte effekten när styrkan var hög så det sänktes men då jag inte kände någon effekt efter lång tids användning så kände jag att jag struntar i den. Mamma hjälpte mig ta mig igenom dom ändå! Vid det här laget var jag öppen 5cm. Nu sattes elektrod på Sofias huvud för att slippa en av sopparna på magen!

Strax efter 20 hade jag så fruktansvärt ont att det enda som funkade var att sitta på medicinbollen och jag kunde då gunga höfterna för att få Sofia att röra sig nedåt i gången samtidigt som jag tog mig igenom värkarna. Tyvärr fick jag ganska snart lägga mig i sängen igen då man tappade kontakten med flickorna på CTGn och att ligga kan jag säga gjorde så värkarna var så mycket mer smärtsamma!
Helt plötsligt försvann Saga från skärmen och läkaren satt länge och letade efter henne. Jag såg hur hon blev oroad och hämtade in en kollega. Vid det här laget hade både jag och mamma panik! Tänk om något skulle hända henne något! Det visade sig dock snabbt att dom ställt in Sagas hjärtljud där Sofias egentligen skulle vara på skärmen och det var i själva verket Sofia vi tappat. Man kollade elektroden och insåg att den lossnat och därmed inget konstigt att man inte fick in några hjärtljud! Paniken la sig snabbt och jag kunde istället försöka ta mig igenom värkarna som bara blev allt starkare och smärtsammare!
Vid 21 hade jag så olidligt ont att jag i princip skrev efter ryggmärgsbedövningen! Barnmorskorna sprang och ringde efter narkosen men kom snabbt tillbaka för att berätta att alla var upptagna pga någon händelse och skulle komma så fort dom kunde. Tiden tickade på och dom ringde efter narkosen stup i kvarten. Det visade sig att flera idioter på Bäckby hade börjat med slagsmål och slogs med järnrör och det var kaos längs vägarna så inga kunde ta sig någonstans! Så alla barnmorskor och läkare som skulle byta med dagpersonalen var sena och dagpersonalen fick stanna längre än dom skulle. Jag var så arg för att vården prioriterar idioter som självmant går in i slagsmål medan jag ligger med fruktansvärda smärtor!

Hur som helst fick jag vid 22 en morfinspruta eftersom narkosen fortfarande inte var på plats. Tack gode gud kände jag bara! Jag kunde slappna av och med hjälp av mamma ta mig igenom värkarna. Klockan 23 kom narkosen äntligen och satte ryggmärgsbedövningen. Det gjorde inte så ont som jag trodde och den var snabbt där. Helt plötsligt var smärtan borta och jag kände inte av några värkar! Det var magiskt!!?? Helt plötsligt kunde jag slappna av och då kunde jag även sova lite smått emellanåt eftersom jag var så utmattad redan då.
Klockan 00.00 var det enda jag kände ett tryck nedåt eftersom Sofia fortfarande rörde sig neråt sakta men säkert. Nu var jag öppen 7cm och Sofia var långt ner i kanalen!??