Momshameing

Alla har nog hört talas om det förr, ordet momshameing. Det handlar alltså om andra mammor (framförallt) som ser ner på och trycker ner andra mammor. Precis som med mobbing så har det nog mest att göra med att man behöver höja sig själv, men istället för att ta till rätt metoder för det så väljer man att trycka ner andra.

Jag har även jag stött på detta, både sett andra som får ta emot men även jag själv har setts ner på. Till saken hör ju att man aldrig vet vad någon går igenom, så även om man ser en mamma med ett skrikande barn på affären som i stunden bara står och tittar på så har ju ingen annan någon rätt att ge blickar eller kommentarer för att mamman inte kan få sitt barn att lugna sig och vara tyst. Som föräldrar känner vi våra barn bäst och så länge man inte ser ett barn som far illa så ska man vara tyst om man inte kan eller vill erbjuda en hand.

Barn går igenom enormt många faser i sin uppväxt och det är lika jobbigt för varje barn men vissa har det givetvis svårare med att handskas med alla bubblande känslor man känner. Mina flickor har vart som det sistnämnda, extra jobbiga faser emellanåt och sällan har dom vetat hur dom ska tackla dessa stunder när det helt enkelt svämmar över av känslor. Som förälder har jag vetat vad som i stunden funkat och beroende på vilken fas så har även olika metoder fungerat. Exempelvis hade Saga en period då hon såg rött på två sekunder och då stod hon enbart och skrek sig blå, kastade sig på golvet och var helt ointresserad av omgivningen, så oavsett vad jag gjorde så var det fel. Det enda som funkade här var att låta henne skrika klart och när hon kom ur det där så kastade hon sig alltid i famnen och vi kunde kramas och sedan prata om vad som blivit fel. Där handlade det också oftast om småsaker som att man sa nej till att köpa en leksak för 500:- inne på Maxi trots att man förberett på att vi inte skulle handla leksaker den dagen.

Just nu är dom inne i en period då inget jag säger tycks lyssnas på, utan dom ska spexa för kompisarna och kan därför springa iväg istället eller skratta en rakt i ansiktet om man säger att det är dags att gå in. När man då säger till igen så blir dom arga och börjar springa runt och skrika så man till slut får bära in dom båda två för annars vet jag att dom är ute två, tre timmar till. Folk kan titta och undra vad som händer men kan inte tänka sig in i situationen heller. Barn som skriker är det sällan många som uppskattar och antingen är det vanliga människor som inte bryr sig eller så finns det en del som ska kolla som att ungen i fråga blir misshandlad.

Jag har även vart med om situationer när medmänniskor märker att man själv blir stressad i en situation där barnet skriker eller beter sig illa, och då försöker hjälpa till istället och det är ju uppskattat! Oftast hjälper det med att försöka prata med barnet så kastar den sig i famnen på föräldern och situationen lugnat sig ganska direkt. Men att andra föräldrar ska klanka ner på andra gör mig bara så ledsen och arg.

Jag kan se en mamma skrika på sitt barn som beter sig dåligt och då tänka att det antagligen finns en anledning till att denne tappat tålamodet, för det gör det ju i 98% av fallen. Du har aldrig någon aning om vad en annan människa går igenom och alla sådana faktorer gör ju sitt till. Vi som haft ett helvetes halvår med konstant oro över att jag förlorade jobbet på grund av pandemin, min mormor som först försökte avsluta sitt liv för att sedan andra gången verkligen lyckas, att då handskas med allt kring det, studier, att behöva ta bort en av våra hästar och så dessutom alla jobbiga faser tjejerna behöver gå igenom. Klart man blir trött och utmattad, så innan du dömer någon, försök sätt dig in i personens situation istället och se inte ner på andra! Du vet aldrig vad personen i fråga går igenom.

Som föräldrar har vi olika värderingar också och jag har exempelvis valt att inte köpa surfplattor till tjejerna trots att många köpte det till sina när dom var runt 1,5 år, men jag klankar inte ner på deras val för det. Och jag lovar att världen skulle vara en mycket roligare plats om vi som medmänniskor istället kunde erbjuda oss att hjälpa till när vi ser en mamma som kämpar!❤️