Livet kom emellan

Hej fina ni! Hoppas ni mår toppen och att både denna veckan och starten på helgen vart fantastisk! Här har det vabbats hela veckan men igår var vi iväg på lite roligt då tjejerna är pigga igen. Jag har börjat skriva flera inlägg men av en specifik anledning så har jag inte riktigt kommit till skott med att publicera, tankarna i huvudet har snurrat värre än någonsin och tacksamheten över både mina barn och min familj är så oändligt enorm!

Jag kommer inte berätta något ingående om vad som hänt mer än att vi vart nära att förlora en nära släkting. Till saken hör att det har vart oerhört svårt att förstå och att sätta sig in i det, det har bara vart för overkligt. Nu börjar verkligheten komma ikapp och att händelsen verkligen hänt börjar etsa sig in i mitt huvud. Något jag aldrig trodde skulle hända, aldrig någonsin. Detta är något jag kommer behöva prata om mer, dels för min egen skull då jag inte kan gå runt och tänka på det hela tiden, men dels också för andras skull, för att andra ska kunna se/läsa/höra ur ett perspektiv som släkting som står på sidan av. Hur påverkar det en annan?

Jag skriver alltså om självmord. För att förtydliga är det ingen i familjen, utan en nära släkting som gjorde ett misslyckat försök. Och med misslyckat menar jag alltså att det inte blev så utan familjen hann rycka in och nu får personen den hjälp som behövs. Men hela händelsen har förstört mig och jag är livrädd att någon ska behöva gå igenom detta! Var 6e timme begår en svensk självmord och det är alldeles för många! Tillsammans måste vi jobba med att minska den siffran, göra folk insatta och hjälpa de som har någon som gått igenom detta.

Dessa dagar har jag försökt fokusera mest på familjen, mina fantastiska barn som förtjänar allt bra här världen, och därför har sociala medier hamnat lite bakom under tiden som jag har funderat, ältat och bara tagit hand om mina barn❤️

Loading Likes...

4 reaktioner på ”Livet kom emellan

  1. Sånt är alltid tankeväckande och oroande och skrämmande…. jag vet, alltför väl! Låt det ta tid att sjunka in, bearbeta det själv (och för allt i världen lägg ingen skuld på dig själv). Lita på att personen får den hjälp som behövs…det är ett skrämmande samhälle vi lever i när självmordsfrekvensen är så hög som den är.
    Kram….

  2. Hujja de är inte lätt 🙁 har sj förlorat en gammal vän som lyckades så de knäckte mig de var han som hjälpte mig hem till Norrland igen o hade han inte hjälpt mig hade jag inte träffat min sambo haft hundarna eller träffat min sambo eller jobbat på sjukhuset grät. Ja förstår de är tungt för er o att de väcker massa tankar o känslor men jag e då glad att det misslyckades så personen finns i livet idag ❤️🥺

  3. Nej men stackars din släkting att må så dåligt att vilja ta sitt liv men bra att dom han hitta släktingen innan det va försent och att personen får den hjälp den behöver.. Det måste vara väldigt jobbigt att må så dåligt att den vill ta sitt liv..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *