Min förlossning

I början på februari -16 plussade jag, och jag kände direkt att det var så rätt! Att jag visste att jag skulle vara ensamstående var inget som skrämde mig så, och det fanns inget annat än att jag skulle bli mamma. Någon vecka senare var jag på tidigt ultraljud då jag bara kräktes och man kunde konstatera att det var TVÅ små pickande hjärtan! Min dröm om tvillingar sedan barnsben hade slagit in! Enäggstvillingar som senare visade sig vara flickor❤️

Den 15 september 2016 var jag i vecka 34+3. Jag hade precis vart på toa och när jag reste mig upp kände jag hur en droppe rann längs benet. Jag förstod direkt att det var fostervatten och ringde förlossningen. Efter besök där man sett att allt såg bra ut fick jag åka hem igen och vänta. Allt eftersom dagarna gick blev det mer och mer fostervatten som sipprade och jag hade ju vart öppen och med förkortad tapp sedan vecka 30 då tjejerna höll på att komma.

Den 18/9 skulle jag precis resa mig ur sängen och kände hur det forsade ut vatten men jag förstod på samma gång att det inte var allt, så återigen blev det besök till förlossningen där det togs ett fostervattensprov och visst hade jag rätt! Jag blev inlagd direkt och man gjorde flera koller. Jag som hade haft en extremt jobbig början av graviditeten där jag var inlagd de tre första månaderna på grund av hyperemesis kände mig nästan som hemma eftersom jag kände alla på avdelning 85. För varje timme kom det mer och mer fostervatten och när läkarna gick ronden berättade dom att jag hade 48 timmar på mig att få igång förlossningen, annars blir jag igångsatt. Jag försökte alla tips som finns men inga bebisar ville komma ut. Nu sipprade det så mycket vatten att det kändes som att kissa på sig ungefär en gång i timmen! Den 21/9 väcktes jag av ronden och de berättade att dom skulle fixa tid för igångsättning! Herregud vilket uppvaknande! Jag var så lycklig över att äntligen få träffa mina små hjärtan som jag väntat och längtat efter såå länge!

Strax innan lunch fick jag veta att jag hade fått tid och en stund senare var jag på plats. Strax efter 14 sattes det värkstimulerande droppet och tiden därefter var ganska seg. Jag gick runt, vilade, studsade på pilatesbollen som för övrigt var min bästa vän, och hoppades att det skulle komma igång snart. På kvällen hade jag så ont att jag krävde ryggmärgsbedövning men då det var slagsmål (ja du läser rätt) så var det totalkaos och inga läkare var på plats! Man kunde alltså inte ens göra personalbyten! Istället fick dom trixa till det och in kom dom med morfin strax innan midnatt. My life saver! Nu kunde jag sova en stund innan det var dags. Vid 3 på natten den 22/9 kom läkaren och satte ryggmärgsbedövning och därefter kunde jag vila tills det var dags. Ca 06.30 var jag 10 cm öppen och jag kunde börja krysta!

Efter några krystvärkar kom Sofia 06.57 till världen och jag fick upp mitt hjärta direkt! Vid denna tidpunkt minns jag att rummet stormades av personal! Några från neo som var redo att följa med ner, en som förlöste mig, en som skrev på datorn, en som höll lustgasen, mamma som stod bredvid, några andra som var redo ifall att och en läkare som höll ett stadigt grepp om Saga i magen för att hon inte skulle kunna vända på sig. Detta är dock bara vad som hände i bakgrunden för allt jag tänkte på var Sofia❤️

Plötsligt gick vattnet för Saga efter att dom tagit hål och min mamma fick ta Fia. Efter två krystvärkar hördes nästa skrik! Saga föddes 07.12 och nu hade jag båda mina hjärtan på mitt bröst❤️ Att föda barn var det mäktigaste jag gjort och att få upp mina barn var det absolut bästa någonsin!❤️❤️

Loading Likes...

5 reaktioner på ”Min förlossning

  1. Åååh fina fuktiga barn!!❤️🙏🏻Älskar er mest på jorden!! Vilken upplevelse!!!❤️❤️❤️🙏🏻🙏🏻🙏🏻😘😘😘🥰🥰🥰

  2. Men så fint! Och den sista bilden är ju helt underbar! Så stark du är som uppfostrat dina två flickor ensam & att det kändes så självklart redan från första början ♡

  3. Men så kul att läsa! Jag har inga barn så tycker verkligen är intressant att höra förlossningsberättelser för att förbereda mig för framtiden, är så orolig för själva förlossningen 😅 Men känslan måste ju vara magisk att få träffa sitt lilla barn❤️

  4. Åh jag älskar verkligen förlossnings berättelser, alla har så olika och unika berättelser. Kan tänka mig att det är lite extra tufft med tvillingar då de blir som två förlossningar i en

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *