Jag flippar ur!

Godmorgon fina! Hoppas ni sovit gott inatt💕 Vi sov helt okej förutom att Saga vaknade mitt i natten och var ledsen. Det var som en släng av nattskräck för ingenting funkade och det gick inte att få kontakt med henne.. Tillslut vaknade hon till och la sig på min arm och jag höll om henne hårt❤️

Där hade jag dock förväntat mig att hon skulle somna, men istället låg hon vaken en stund och började prata. Jag minns inte exakt vad hon sa i vilken ordning, men det började ungefär så här;

– Mamma, jag är jädd (rädd)

– Men hjärtat, för vadå?

– De ä nån däj

– Vartdå?

– I skogen. På dagis.

Och sen fortsatte konversationen för jag ville ju dels luska fram mer om vad hon var rädd för, men också för att kunna förklara att det inte är någon fara. Men när jag frågade mer så svarade hon att hon inte vågade berätta mer och det enda jag fick ut därefter var att det bara var hon som var rädd, inte Sofia eller deras kompis Frances.

Jag förklarade om och om igen att hon alltid kan prata med mig och att hon aldrig behöver vara rädd, och heller inte rädd över att prata med mig. Vi har pratat mycket om det här med hemlisar och att det finns både bra och dåliga hemlisar. De bra hemlisarna är något som man själv eller någon annan blir glad av, och det är okej, men en dålig hemlis är när man själv eller någon annan kan bli ledsen och då måste man alltid berätta för en vuxen!

Hon somnade om en stund senare men jag kunde inte riktigt släppa samtalet. Vad är hon rädd för? Dom har lekt mycket i skogen på dagis och Trollstigen som fröken säger, kallar barnen för spökstigen och dom har sagt förut att dom vart rädda att gå där men ändå leker dom fint enligt fröken!

Oavsett om man tror på det övernaturliga eller inte så vet jag vad jag har vart med om, och därför är jag i ärlighetens namn lite mörkrädd. Det är väl mest för att jag inte riktigt vet mycket om det och att det inte är något jag kan påverka. Men jag blir lite orolig att Saga är mer öppen som jag var som barn för jag vill inte höra sånt som min mamma fick höra när jag var liten! Bland annat när hennes kompis gick bort så var vi vakna sent på kvällen för ingen av oss kunde sova, och helt plötsligt ser jag en mörkt skugga som går ute i korridoren i vår dåvarande lägenhet, förstå paniken som förälder när ens barn säger det! Jag hade nog tagit tjejerna, djuren och det viktigaste och stuckit till mamma🙈

Loading Likes...

18 reaktioner på ”Jag flippar ur!

  1. Har aldrig haft nattskräck men hört att det ska vara jättejobbigt, dock är jag också lite mörkrädd för även jag har varit med om saker. Men säger som dom andra försök få reda på mer genom att fråga henne 🙂

  2. Så små barn som henne har svårt att skilja på dröm och verklighet så hon kan säkert ha drömt något om föris som fått henne att tro att det är på riktigt. Sonen har haft nattskräck och det var helt vidrigt ibland, var som du skiträdd när han såg gubbar och annat. Dock läste jag massor om saken, själv får jag sömnparalyser och förstått att det lite är samma.

  3. Åh gumman,

    Hoppas det bara var en dröm som höll sig kvar när hon vaknade. Eller har hon pratat om det förut oxå?
    Ibland kan ju barn skrämma upp varandra så kanske något en kompis har sagt – att någon är i skogen.

    Hoppas ni får sova hela natten utan nattskräck i natt!
    Kram kram

  4. Jag är också helt säker på att det övernaturliga existerar och fått uppleva saker. Tycker också det känns skrämmande, vad som hjälpt mig är att be och lyssna på Koranen för skydd❤️

  5. Men va obehagligt! Bara det inte är en riktig människa som går där i skogen. Svårt kan jag tänka mig att veta vad ens barn försöker att berätta. Antingen vågar dom inte eller vet inte hur man berättar sånt. Ibland kan ju t ex stammen på ett träd se ut som det har öga, näsa, mun.

  6. Jag tycker att det är helt fantastiskt att du tar dig tiden att luska där mitt i natten och även reflekterar över det här i efterhand. Många hade nog kunnat säga “Jaja, såja, det är inte farligt” och somnat om. Blir så mäkta imponerad över hru du är som mamma!

  7. Det är klart man är orolig då barnen ser saker och blir rädda. Mina döttrar hade “kompisar” på rummet, något jag aldrig såg. Även hunden vi hade då reagerade på dom. En hund kan ju trots allt inte hitta på känner jag. Då dom blev för jobbiga bad hon dom gå, och det funkade nästan alltid.

  8. Försök att luska lite mer om skogen och varför hon är rädd. Om du har kontakt med barns kompis mamma så kan du ju alltid fråga henne om hennes dotter säger samma sak. Mörka skepnader har jag också sett i min förra lägenhet 🙈

  9. Jag tror inte alls på övernaturliga saker men jag är ändå mörkrädd haha! Fast mer för saker jag vet finns typ.
    Tråkigt att hon vakna med sådana känslor men du verkar lösa det bra <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *