Idag för tre år sedan

Idag, klockan 18.00, är det exakt tre år sedan vi kom till stallet och hittade vårt sto Sessan svettandes med vad vi antog var förvärkar. Men låt mig ta det från början!

Sessan var högdräktig och eftersom det var hennes första föl så började vi hålla koll på henne långt före beräknat födelsedatum. Sessan är ett ministo och just minis kan ha problem med förlossningarna eftersom dom precis som namnet säger, dom är så små. Hur som helst så fanns det verkligen inga tecken alls på att det skulle vara dags, verkligen ingenting! Inte ens vaxproppar fick hon!

Så var det den här dagen för snart exakt tre år sedan. Vi var där på dagen, inga konstigheter och hästarna gick och betade. Vi åkte hem en stund och kom tillbaka klockan 18 igen för att då hitta henne tillsammans med våra andra precis vid ingången till hagen. Hon såg trött ut och svettades, samt andades häftigare. Jag kollade och mjölken hade börjar sippra. Det här var det enda tecken hon visat på att det närmade sig! Vi tog in henne och skyndade oss att hämta sovgrejer och sa åt mamma att hon skulle komma om hon ville vara med. Så vi åkte tillbaka jag och syrran och hon satte sig i boxen hos Sessan medan jag plockade fram allt vi eventuellt skulle behöva till förlossningen. Då säger hon “Lollo, är det där blod?!” varpå jag kollar och konstaterar att ja, det är en strimma blod på hennes ben. Jag skyndade mig att ringa mamma och sa att hon absolut skulle komma på stört om hon skulle hinna se detta och hon kom strax därpå.

Och tur var väl det, för en minut senare la sig Sessan ner och började krysta. Vad vi antog var förvärkar var alltså riktiga värkar och hon började nu krysta. Syrran filmade allt och mamma stod smått hysterisk utanför boxen och halvgrät.

Efter en stund kom en hov ut, och strax därpå mulen. NEJ! Dom ska komma med framhovarna och mulen tillsammans, annars kan dom fastna med benet! Tänka snabbt, och jag körde in handen och letade fram andra hoven och fick tack och lov ut den! Vår veterinär var i telefonen under tiden som stöd men jag sa bara vad jag gjorde och hon bara svarade att det var bra.

Strax därpå föddes den finaste lilla hingst jag någonsin sett! En liten fux! Sessan låg kvar i halmen en stund efter att han kommit och jag drog bort hinnorna från mulen på honom och började gnugga lite med halm för att få igång andningen. Sessan var helt slut så det var enbart därför jag tog över den delen. Vi försökte få upp Sessan men hon hade inte förstått vad som precis hänt så vi var tvungna att putta upp huvudet på henne och visa henne fölet, och först då kastade hon sig upp och började ta hand om sin nyfödda lilla son. Hon var en exemplarisk mamma och tog så väl hand om honom. Vi stannade länge efter och såg till att han fick i sig råmjölken, bajsade och så moderkakan kom ut hel och fin, och allt gick som på räls! Allt som allt tog det inte ens en timme från att vi kom!

Vi åkte därifrån sent den natten och jag var ju själv gravid och väldigt stor trots att jag bara var i tredje månaden så jag var helt slut! Denna lilla kille döpte vi till Pure Seduction, efter sin pappa Pure Poison. I sommar är det dags för tävlingsdebut för lilleman och i höst är det dags för hingstpremiering!❤️

Loading Likes...

11 reaktioner på ”Idag för tre år sedan

    1. Tack snälla! Ja verkligen! Jag har förslöst katt och smådjur också, och jag älskar att kunna vara med redan från början!

  1. Att få se de små liven göra entré i världen är en riktig gudagåva kan jag tycka.. Vilken tur att ni var där och att du kunde hjälpa till att få ut andra benet på en gång så att det inte blev något missöde!

    1. Ellerhur! Jag älskar det! Vi hade stenkoll på henne när hon skulle föla sist också men som vanligt visar hon ingenting, så inte ens kameran hann åka upp i boxen! Hon fölade under natten och denna gången gick det toppen så du kan ju förstå den synen när man kom dit på morgonen och så stod det ett föl där!

    1. Tack snälla du! Ja det är helt fantastiskt! Andra gången fick ingen vara med, hon fölade själv under natten. Men hon visar aldrig några tecken innan det är dags pang bom, men det gick superbra!

Lämna ett svar till Amanda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *