Hur vågar man träffa någon?

Att jag är ensamstående kan ju ingen ha missat, och de som vet det frågar ofta när jag ska träffa någon, som om jag på något magiskt vis kunde veta det? Jag har inge bråttom och jag är väldigt nöjd med var vi är. Jag behöver inte träffa någon och känner inget behov av att ha någon heller.

Dessutom är jag så oerhört hård med vem jag söker, och hur han ska vara, i och med att jag har barn. Jag är dessutom livrädd att träffa någon som skulle visa sig vara något helt annat än man tidigare trott, och på något vis skulle skada tjejerna, eller mig.. Min tillit till män är ju som den är och det är något jag behöver jobba på, men jag vet inte om det är värt det.

Skulle jag träffa någon skulle jag inte träffa honom eye to eye förrän jag lärt känna honom bra, och han skulle inte få träffa flickorna förrän jag visste vad han var för typ av människa och hur jag kände för honom. Tjejerna kommer aldrig ha män som kommer och gå i deras liv, utan den jag träffar (läs OM) kommer vara the one även om det givetvis kan hända saker längs vägen.

Så svaret på frågan är: Jag vet inte. Jag är inte redo än och jag vet inte ens om jag någonsin kommer bli det! Jag vill allra helst att tjejerna ska vara så stora att dom kan berätta om något är fel, eller om dom inte tycker om honom. Men som sagt, vi får se vad som händer i framtiden!

Väldigt goda exempel på varför jag inte litar på män (om man bortser från vad jag vart med om) är tex han som igår kväll sköt sina barn och och gick live innan han sköt sig själv. En annan som våldtog sina egna barn och en tredje som slog ihjäl ett barn för att den liknade pappan.. Med de kontrollbehov jag har vet jag inte om jag någonsin kommer kunna släppa på dessa spärrar.. Jag vill bara att mina barn alltid ska vara säkra!❤️

 

Loading Likes...

6 reaktioner på ”Hur vågar man träffa någon?

  1. Jag tror du har en sund inställning. Jag hade nog också tänkt på barnen i första hand. Bra att du känner att du klarar dig själv, Jag tror du hittar ngn när du känner dig redo.

  2. Tycker du har en bra inställning, tror jag skulle känna detsamma om jag var i din ställning, men jag tycker det är upp till var och en. Jag var ensam så länge innan jag träffade min man så leva själv är i te problemet, men jag tror att det är mycket hur man själv känner. Fö en del går det fort, och det tycker jag är helt ok, och andra behöver andrummet själv.

  3. Har svårt att tänka mig pressen över att reda livet som ensamstående, men har djup respekt för dig som klarar det. Kan däremot känna med kontrollbehovet, men vill lämna dig med hoppet att det finns goda exemplar med. Jag har nog den bästa, men finns fler 😉

  4. Åh, jag har inte varit i din situation men jag tror jag skulle tänka väldigt mycket som du. Allt för att skydda barnen. Vet flera som försökt träffa någon ny och alla väntar med att introducera barnen tills det verkligen känns bra. Som sagt, du har inte bråttom och behöver inte någon nu.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *