Förhoppningar inför förlossningen

Ni som följt oss länge nu vet hur orolig jag var över förlossningen i början. Jag får ofta frågan vad jag hade för förhoppningar och om det blev som jag ville, så jag tänkte berätta här!?

Under min graviditet kollade jag mycket på en förlossningsserie, en unge i minuten hette det om jag inte minns helt galet. Denna och en engelsk version. Jag tänkte att om jag sätter mig in i det och verkligen inser att det här kommer hända, så kommer det gå bra. Och så blev det. Jag kände mig lugnare (konstigt nog) av att kolla på dessa för jag förstod att jag aldrig kommer kunna påverka något utan det är bara lyssna på kroppen, för oavsett så ska två barn ut.

Jag ville enbart föda vaginalt, så kejsarsnitt fanns inte i min planering utöver att jag visste att det kunde sluta med akut snitt. Mina förhoppningar om förlossningen var ganska enkla, jag ville föda vaginalt, jag ville klara mig med enbart lustgas, jag ville få upp tjejerna på bröstet så fort dom föddes och jag ville att mina krav skulle följas.

När jag blev inlagd akut i Falun då tjejerna höll på komma vecka 29+1 (det var fullt på neo i Västerås) så fick jag hälsa på på neo där och förbereddes infall dom inte skulle kunna stoppa förlossningen. Det väl väldigt överväldigande och alla maskiner gav mig panik. Dom berättade att oddsen att jag skulle få upp dom på bröstet då var liten utan istället skulle dom visa upp dom och sen in i kuvös och direkt ner till neo. Mamma skulle då följa med tjejerna och jag skulle komma efteråt. Ni kan nog räkna ut min panik. Det var ju inte alls så jag hoppades det skulle bli!

Förlossningen lyckades ju stoppas och ut kom dom efter igångsättning vecka 35+3 då jag gått med vattenavgång en vecka. Det värkstimulerande droppet gjorde värkarna olidliga och det slutade med ryggmärgsbedövning, vilket jag önskar att jag inte tagit. Däremot följdes mina krav och tjejerna var så starka att jag fick upp dom direkt på bröstet!

Jag hade alltså både ryggmärgsbedövning och lustgas men förlossningen i sig blev precis som jag hoppades! Jag förlorade dock en del blod och fick ligga kvar på förlossningen ett tag medan mamma och flickorna åkte ner till det rum vi skulle bo på. Jag sov under denna tid då jag var helt slut och fick åka ner till tjejerna så fort jag vaknat och hände mig piggare!

Jag är så glad att förlossningen blev som jag hoppades, men jag var som sagt inställd på att allt kan hända, det är bara låta kroppen göra sitt! Men jag fick dom finaste tjejerna på denna planet och jag längtar till nästa gång!❤

 

Loading Likes...

1 reaktion på ”Förhoppningar inför förlossningen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *