Nyper mig själv

Idag fick jag upp en bild på tjejerna från när dom var kanske 7-8 månader. Så små och så otroligt fina så hjärtat spricker. Det känns fortfarande så galet att dessa små underverk är mina. Man ser så tydligt vem som är vem på bilden, dom är kopior av sig själva nu med, och samtidigt kopior av mig.

Tänk så fantastiskt det är egentligen, att från att en spermie träffar ägget så börjar det bildas en liten minimänniska. Ännu mer fantastiskt är det ju att några veckor därpå så valde just detta lilla ägg att dela sig och skapa inte bara ett litet underverk, utan två! Det är så häftigt!

Jag älskar att se hur tjejerna utvecklas varje dag, se hur dom formas till små människor som en dag kommer bli något riktigt stort! Det är två viljestarka, envisa, snälla, goa, roliga, busiga, fantastiska och målmedvetna små tjejer och jag ser så mycket av mig själv i dom, dom är faktiskt kopior av mig på alla sätt och vis!

Tänk att dessa små damer för precis två år sedan låg och grodde i min mage! Jag låg där på Kvinnoklinikens avdelning på grund av extrem hyperemesis (gravidillamående som för mig innebar konstant inläggning i tre månader för konstanta kräkningar!) och undrade hela tiden över vilka dom var, och nu är dom här! I år fyller mina stjärnor två år, två år!! Helt galet är det! Detta år bjuder på så mycket.. Bland annat inskolning på dagis i slutet av sommaren!? Tiden går för fort!?

Nu är dom så här stora och vildare än någonsin!

Loading Likes...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *