Slarv på lasarettet – så förbannad!

När jag var i vecka 34+3 med tjejerna hade jag precis kissat och skulle ställa mig upp när jag var klar, och kände då hur det rann klar vätska längs benet. Jag hade ju precis torkat mig så kiss kunde det inte vara, jag lät det dock vara under dagen. Men hela tiden under dagen kom det så och eftersom det gick igenom trosorna kunde jag avfärda förlossningens gissning om flytning. Jag åkte in till slut då jag förstod att det var fostervatten och fick komma in för undersökning. En man vid namn J gjorde VUL och kände på tappen men sa sedan “jag kan inte se att det skulle vara fostervatten så jag tror inte att det är det” och skickade hem mig. Jag litade ju bara på läkaren och åkte hem.

Det avtog dock inte och det kom hela tiden mer och på söndagen vecka 34+6 skulle jag resa mig ur sängen på morgonen och då forsade det ut så mycket att det såg ut som jag hade kissat ner sängen. Ringde förlossningen igen som bad mig vänta och återkomma om det inte slutade, så jag åkte till föräldrarna då moster skulle komma på fika. Mamma visste läget men höll hemligt för alla andra eftersom jag inte visste något om vad som skulle hända sen.

På eftermiddagen åkte jag in igen då det bara fortsatte och jag var tvungen att byta binda flera gånger i timmen. Väl inne gjorde som vanligt CTG och sen fostervattensprov som jag inte ens visste fanns. Hade jag vetat det hade jag krävt ett när jag var in första gången! Provet visade givetvis att det var fostervatten och jag blev genast inlagd.

Väl uppe på kvinnokliniken träffade jag på alla välkända ansikten som tagit hand om mig de tre första månaderna av graviditeten. Läkaren kom när dom gick ronden och jag fick 48 timmar på mig att starta förlossningen själv, annars blev det igångsättning. Jag visste att man inte fick gå längre än 48 timmar när det läckte fostervatten och jag fick antibiotika för infektionsrisken och kollades med CTG ofta. 48 timmar senare sattes jag igång och dagen efter tittade tjejerna ut❤

Igår kom jag i kontakt med en kvinna som berättade en hemsk historia som gör mig så oerhört förbannad, då slutet är snarlikt mitt men hennes slutade i katastrof! Jag nämner inga namn, och kommer inte berätta allt specifikt för familjen skull💕

En mamma blev inlagd på sitt sjukhus när hon var i slutet av vecka 33, då hon börjat sippra fostervatten med sin kommande dotter. Då neo inte hade plats för dom blev dom skickade hit till Västerås. Hennes sjukhus hade sagt precis som det är, 48 timmar, annars blir det igångsättning. Västerås påstod sig ha “annan policy” och hon skulle prompt gå till vecka 35 innan hon blev igångsatt. Detta trots sipprande fostervatten och trots att du får gå så Max 48 timmar!

Några dagar senare vaknade hon upp och kunde inte känna av några fosterrörelser och ett UL gjordes där det tyvärr konstaterades att hennes hjärta slutat slå. Dom hade alltså förlorat sitt barn på grund av att Västerås inte följde protokollen!

Jag blir så illa berörd för det hade lika gärna kunnat vara jag. Det hade kunnat vart jag som kom hem med ett barn istället för två, eller inget barn alls. Det är så oerhört irriterande att veta att detta är det ställe som jag låg inlagd på, och att dom gjorde precis som för mig! Jag skulle blivit igångsatt på lördagen om dom följt protokollen, men istället gick jag en vecka med sipprande fostervatten och jag tackar min lyckliga stjärna att allt gick bra! Jag kramar om mina underverk lite extra mycket ikväll❤

Loading Likes...

5 reaktioner på ”Slarv på lasarettet – så förbannad!

  1. Usch vad hemskt, vilken mardröm! Jag fick själv gå tio dagar med vattenavgång innan de satte igång mig med våra tvillingar, de menade att de har det bättre i magen än i en maskin. De kontrollerade infektion, fick antibiotika, ctg osv och är idag oerhört glad för att allt ändå gick bra! Jag var dock helt inställd på max 48-72 timmar för det är det enda jag hört tidigare.

  2. Vet såklart inget om just de aktuella omständigheterna men man kan gå längre än 48 timmar med vattenavgång vilket man kan göra innan fullgången tid men då ska man noga kontolleras och beror ju även på hur helheten är.

    1. Ja precis, men i mitt fall skulle jag absolut inte gått längre, och inte heller den mamman jag haft kontakt med nu. Varenda barnmorska och läkare har regerat starkt på att dom faktiskt lät mig gå en vecka med vattenavgång men som tur är gick det bra ändå och jag är bara så glad över det! Men det är inte okej att dom avviker från deras egna policy!

  3. Ja krama dom extra från mormor och hela familjen med❤❤våra underverk!!hemska tanke om det hänt nåt tack vare sjukhusets/läkarslarv!!😡😭

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *