Jag blir så matt

Vet inte var jag ska börja riktigt. Jag har en nära vuxen människa som inte mår riktigt bra. Denna människa är en stor del till varför jag gått igenom mycket av det jag gjort och jag kan ofta tänka att jag inte förstår varför jag står ut, varför jag ger chans på chans. Men så vet jag också att jag tycker synd om människan, som utan mig och mina syskon skulle vart helt ensam. Detta är alltså inte en familjemedlem men en vi alltid haft nära.

Det är så mycket denna människa gjort och jag minns så väl när det började. När jag och min syster var små, kanske 3 och 9 år (jag är äldst) bad denna person oss att rita av denne för att kunna sätta upp på väggen. Sagt och gjort. Vi satt där på balkongen och ritade en sommarkväll och när vi var klara skrattade han åt min teckning och sa att min systers var mer lik. Logiken i det.. Hon var två, och jag var snäppet duktigare eftersom jag var äldre, nu däremot är det en annan femma. Hur som så tog det hårt på det lilla barn jag var och det fortsatte bara. Jag fick alltid höra att jag “hade ett myggbett mellan axlarna” och sagt lite “finare” att jag var korkad. Hur det nu går att säga på ett finare sätt, men med andra ord alltså.

Värre blev det när jag blev äldre då jag alltid vart en som sagt ifrån. Jag har haft enorm vilja och alltid sagt vad jag tyckt, vilket denna person aldrig kunnat tagit. Det har alltid vart en katt- och råttafight mellan oss när vi setts, som två treåringar, fast denna person alltid vart typ 40 år äldre än mig. Denna människa är också någon som andra ofta ser upp till, medan jag själv sett tvärt emot.

Jag gillar inte att kalla det det, men två gånger har jag av denna person blivit slagen och riven av, vilket alltså går under kategorin misshandel. Jag vet att människan är sjuk och jag tycker synd om denne, som jag tidigare skrev, så jag kan inte släppa taget. Vi träffas fortfarande, jag får fortfarande höra kommentarer och senast idag sa denne att jag måste tänka realistiskt, jag kommer aldrig klara mina studier tex. Vilket peppande va?

Varför tar hon upp detta tänker ni säkert, men jag behövde dels få ur mig detta och dels också säga att ingen ska någonsin få trycka ner er. Jag är stark nu, tack vare alla dessa saker jag fått utstå genom åren, och även annat, så jag tar inte åt mig längre även om det så klart inte är vad man vill höra. Jag vet att jag kommer kunna uppfostra mina barn till två starka individer som inte tar åt sig minsta lilla oavsett vad det gäller, om det inte är positivt. Ingen kommer kunna nå dom, skada dom eller förstöra för dom. Precis som jag har och har haft min familj som alltid stöttat mig, kommer tjejerna ha mig och familjen där jämt. Jag kommer stötta dom oavsett vad dom väljer här i livet, och jag kommer kämpa med dom.

Små kommentarer kan så lätt såra någon, men det är vi själva som väljer om vi ska ta åt oss eller om det ska göra oss starkare! Låt aldrig någonsin någon trycka ner er!❤

Loading Likes...

1 reaktion på ”Jag blir så matt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *