Visst är det konstigt?

Ni om några vet hur jobbig min graviditet med tjejerna var. Och för er som inte vet så kommer en snabb genomgång;

Jag var inlagd de tre första månaderna av graviditeten på grund av den värsta hyperemesis läkarna sett. Jag fick komma hem på permission emellanåt men så fort jag blev utskriven slutade det med att jag blev inskriven lika snabbt igen då jag inte fick behålla någon form av föda eller vätska. Jag levde på dropp och hade enorma problem med nålarna som hela tiden läckte och behövdes sättas om. Jag var helt full med blåmärken tack vare detta, och nålar är något av det värsta jag vet så ni förstår ju grejen..

När hyperemesisen väl lugnat sig hade jag istället kaskadspyor att handskas med. Jag kunde sitta i lugn och ro och äta frukost som jag verkligen suktade efter, och så mitt i en tugga så flyger precis allt upp utan att jag ens hann ana att det var på gång! Städa fick jag alltså göra ofta? En annan gravidåkomma jag fick stå ut med, och som höll på att driva mig till vansinne var sura uppstötningar. Ingen medicin hjälpte och jag hade såna problem att jag slog mig själv i bröstkorgen för det var så hemskt! Då är det illa..

En annan vanlig åkomma jag hade var foglossning. Jag kom knappt upp ur sängen✌? Och att då ha hundar som skulle ut och jag därmed behövde gå i trappor (läs; kravla) var ingen rolig lek. Jag hade även karpalltunnelsyndrom??

I slutet av graviditeten blev jag inlagd på grund av att tjejerna höll på komma vecka 30. Det blev ilfart med ambulans från Västerås lasarett till Falun då neo inte hade plats om tjejerna hade tittat ut. Ensam i en annan stad med familj som pendlade för att hälsa på var enormt jobbigt! Dom höll sig kvar men jag blev återigen inlagd i Västerås vecka 34+6 då det konstaterats att det läckte fostervatten för Sofia, vilket det hade gjort sedan vecka 34+4 men dom ville inte göra något då (du får Max gå öppen i 48 timmar på grund av infektionsrisken). Väl inlagd fick jag 48 timmar på mig att få igång värkarna annars skulle det bli igångsättning. Det läckte hela tiden mer och mer fostervatten och det var som att kissa på sig var femte minut. Vecka 35+2, alltså 48 timmar senare kopplades värkstimulerande droppet och dagen efter såg tjejerna världen för första gången

Kort sagt, en jobbig graviditet, och då var detta bara den korta versionen!? Hur som helst så är det så många som är gravida och jag kan inte rå för att sakna min mage. Den där jobbiga väntan för att tiden gick så sakta, men ändå så fort. Att ständigt undra hur dom skulle se ut, hur som skulle bli, vilka dom var. Jag saknar de där sparkarna man kände mot sin hand, varje gång dom hickade, att få se dom så tätt ihop på varje ultraljud, höra deras hjärtan slå hos barnmorskan.

Jag älskade min mage och bristningarna som kom av den. Förstå, jag har skapat, burit och fött två barn! Hur mäktigt är inte det?! Det finns absolut inget bättre än att ha tjejerna hos mig, att få krama och pussa på dom, se dom växa upp och få finnas där i vått och torrt, men jag saknar ändå att vara gravid med dom? Hur jobbig graviditeten än var så skulle jag göra om det 1000 gånger om för mina tjejer! Mina älskade barn! Men inget, absolut inget slår att få upp sina barn på bröstet för första gången! Mitt hjärta slår för er❤

Loading Likes...

1 reaktion på ”Visst är det konstigt?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *