Separationsångest

Är det ett ämne ni känner er träffade av? Jag minns så väl omgående efter att tjejerna föddes, att denna känsla kom direkt. När mamma och pappa jobbade och syskonen var på skolan var ju vi ensamma på neo och att bara gå till köket och fixa mat gav mig panik. Varför? För du fick inte ta med dom in i köket så även om jag tog med dom i den där sängen dom låg i så hade jag inte kunnat slappna av eftersom dom stod utanför köket, ca 7 meter ifrån mig. Det resulterade i att jag istället inte gjorde mat åt mig själv och jag minns så väl en av gångerna när en sköterska kom in och frågade om hunnit äta varpå jag svarade nej, så erbjöd hon sig att stanna med tjejerna när jag fixade maten. Jag började storböla. Bokstavligen! Jag tyckte det var så oerhört jobbigt att ta med dom och då inte få ha dom bredvid mig i köket, så bara tanken av att någon annan, som jag inte ens kände, skulle vara ensam med mina barn! Det slutade med att hon snällt nog fixade maten åt mig?Jag har inte separationsångest på samma sätt nu om jag bara ska iväg till gymmet, eller till affären, men som i helgen när vi skulle iväg och jag skulle vara utan dom i två dagar så var det oerhört jobbigt. Trots att jag visste att dom hade det toppen?En annan punkt, som vi visserligen pratat om förut, är ju det här med dagis. Den separationsångesten kommer inte vara rolig och det blir som på neo när sköterskan erbjöd sig stanna på rummet med flickorna. Nu ska dom alltså vara ensamma med människor vi bara träffat en gång och jag ska lita på att dom tar hand om mina barn. Som tur är har jag ett halvår kvar att försöka vänja mig vid tanken och i början av sommaren ska vi dit och hälsa på igen så dom kommer ihåg den upplevelsen när det är dags att skolas in❤ Tänk vad knäpp man blir så fort man får barn, alla känslor gånger hundra!

Loading Likes...

2 reaktioner på ”Separationsångest

  1. Tell me about it! Jag har bara sovit ifrån min yngsta (som blir 4 i april ) en natt hittills! Ingen av mina ungar började förskolan innan 3. Äldsta var ju i sverige m 2 veckor vettig inskolning så det kändes inte allt för jobbigt ändå. Yngsta var här i Wales o här får föräldrar inte ens följa m in genom dörren för att hjälpa till o ta av jackan! Ända “inskolningen” var en timme lek innan sommarlovet där fröknarna knappt sa hej till henne! Inte pratade hon nån engelska heller o de ingen svenska. Snacka om att jag hade ångest! Men hon klev bara in o älskade det från dag ett. Nu 4 månader senare pratar hon engelska nästan hela tiden när hon leker. 🙂

  2. Jag har inte varit ifrån mina killar en enda natt hittills och i slutet av mars fyller de 2år…. Bara tanken att vara ifrån dem en längre tid gör mig stissig. De har börjat förskolan och har avverkat tre veckor där, idag var en kille febrig så han fick vara hemma, det var första gången de var ifrån varandra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *