En mammas tankar

Inlägget innehåller reklam från Miniroom

Hej fina! Hoppas ni sovit gott! Det har vi! Vi gick upp och gjorde frukost 8.30 och lekte efter det?

Hörrni, det har ju gått över ett år sedan flickorna föddes och vid den här tiden för ett år sedan var vi inlagda på neo. Det här året som gått har susat förbi och jag förstår inte hur det gått till! Första veckan på neo var ganska påfrestande, vi var inlagda och fick inte gå ut förrän fem dagar senare i princip. Jag fick gå ut men jag kunde inte lämna tjejerna, inte ens med mamma, jag ville bara vara med dom och fick enorm ångest av att bara gå till köket och fixa mat åt mig själv! Det var en enorm lättnad att få komma hem kan jag säga!??

Månaderna har gått så galet fort och det känns som man varannan dag sagt att dom nu är en ny månad! Men under dessa månader har jag fått se mina fantastiska tjejer växa upp till små individer. Tänk, från att inte kunna göra något själv så äter dom nu själva, går, pratar på sitt sätt och får mitt hjärta att smälta varje dag!

Det är klart att det många gånger vart jobbigt, herregud, två små bebisar som skriker efter mat samtidigt, kryper åt olika håll och ena gör sig illa, båda sover dåligt samma natt och så vidare, men jisses så värt det! All kärlek man får tillbaka tar bort allt jobbigt!

Det är så fantastiskt att se hur dom utvecklas till två olika små individer som en dag ska ta sig ut i världen och göra succé! Jag kommer alltid finnas vid deras sida och stötta oavsett vad, och jag kommer alltid vara så galet stolt över mina tjejer! Jag kommer alltid vara precis som min mamma, ständigt orolig över vad dom gör, även när dom är 60 år! Det hör väl till.

Jag kommer nog alltid vara extremt känslig när det gäller tjejerna. Jag gråter alltid av lycka, vara tanken av att det var just dom som låg i min mage, som sparkade hej vilt, just dom som är mina barn! Jag är lyckligast på planeten!❤