Att bli igångsatt

Mitt vatten började läcka för Sofia i vecka 34+3 men jag blev inlagd först 34+6 och fick då antibiotika för att undvika infektion. Jag hade fortsatt sammandragningar men mina verkar kom inte igång och jag hade då vart öppen 2 cm och med kort tapp i flera veckors tid. Min kropp var helt enkelt inte lika redo som Sofia var.

Jag fick 48 timmar “på mig” innan det skulle bli igångsättning. Eftersom värkarna tyvärr inte kom igång av sig självt blev jag igångsatt 35+3. Jag vägrade cytotec eftersom det används vid abort, men hade det inte vart för att tappen vargen och jag var öppen 2cm hade jag antagligen inte haft mågot att säga till om, men nu fick jag alltså istället värkstimulerande dropp. När droppet satts klockan 13.40 21 september tog det inte lång tid innan värkarna började smyga sig på. Värkarna blev snabbt mer intensiva och 06.57 samt 07.12 föddes två fantastiska små prinsessor?

Jag var livrädd för att bli igångsatt eftersom värkarna blir mer intensiva då = mer smärtsamma värkar (givetvis olika för alla). Jag ville låta kroppen sköta jobbet själv, för när kroppen är redo så säger den till. Men i mitt fall funkade ju inte det tyvärr.

Men det här med att man vill bli igångsatt tycker jag att man hör varannan gravid säga att den vill bli. Antingen för man är rädd att barnet ska vara stort, eller för att “man bara är trött på att vara gravid”. Och visst kan man känna sig färdig som gravid men så vida det inte finns en bra anledning för igångsättning tycker jag naturen ska ha sin gång. Kroppen säger till när den är redo! Ha lite tålamod, barnet/barnen kommer så snart dom är redo❤