Är det inte fantastiskt?

Hej fina ni! Står och lagar sen lunch åt mig själv och flickorna leker i matstolarna! Står och tänkte på det här med hur snabbt tiden går och hur långt tjejerna kommit på den korta stunden dom faktiskt vart utanför magen!

Tänk att från ett litet frö kan det bli två bebisar! Två bebisar som vuxit och utvecklats till två små minimänniskor. Två små bebisar som när dom föddes bara vägde 2120g och 2370g och bara låg där och såg söta ut! Till nu, 6 månader senare så har dom lärt sig så mycket!

Från att bara äta och sova i princip och inte kunna förflytta sig utan min hjälp, till att börja prata (på sitt språk), komma på att man kan göra olika ljud och låta i olika toner, le och skratta, vända sig, röra sig framåt och bakåt, ta saker dom vill ha, greppa medvetet, sitta, ja allt dom lärt sig! Dom är bara 6 månader gamla (5 månader korrigerat) och har precis som andra barn lärt sig precis som dom ska! Men visst är det fantastiskt att det funkar?!

Tjejerna har precis börjat säga dada vilket är nytt, dom drar sig upp till stående på mig, snurrar, vänder, rullar och är verkligen två små barn som älskar att leka, gosa, pussas, busa, sjunga och läsa!

Även om jag älskade tiden som bebisar så tycker jag bara det blir roligare och roligare hela tiden när som lär sig så mycket och blir små människor! Att få se alla deras framsteg och utveckling!

Detta år kommer ge så fantastiskt mycket och jag bara längtar!??