Förtroende för andra

Det här med förtroende för andra är svårt för mig och jag har svårt att lita på andra när det gäller mina djur och mina barn. När det gäller djuren har folk innan inte lyssnat på det jag sagt vilket brutit förtroendet och jag är livrädd att det blir samma med tjejerna! Jag är inte ett dugg orolig när det gäller familjen, inte alls! Men andra, bara tanken ger mig ont i magen!

När vi var till Ullared var pappa och brorsan på hockeycup utanför Gävle och då vi inte kunde ta med hundarna och pappa inte kunde ta dom, var dom tvungna att vara hemma. Det är bara en som tagit hand om hundarna tidigare utanför familjen och det förtroendet sveks direkt så jag har inte vågat lämna dom till någon annan. Men för att vi skulle kunna åka igår var jag tvungen att ta tag i mitt problem och fråga min moster om hjälp med hundarna under dagen. Jag litar på henne till tusen och vet att hon lyssnar på vad jag säger, men de gamla sveken från andra gjorde ändå att jag fick ont i magen. Men när vi åkte tänkte jag inte på hundarna alls på hela dagen! Jag kände mig lugn med att hon tog hand om dom och visste att dom hade det bra så jag kunde slappna av! Så skönt!

Att jag faktiskt tog tjuren vid hornen och lämnade ifrån mig hundarna trots att det var så jobbigt var även för jag vet att jag kommer ha sådana problem att lämna bort tjejerna på dagis tex. Jag vet inte att dom behandlar dom som jag, och det gör dom ju givetvis inte, men alla skräckhistorier man läst i Aftonbladet bland annat gör en livrädd! Är det bara jag som är så här?

Detta är inget jag kommer visa tjejerna för dom ska absolut inte känna någon oro av att vara ifrån mig med andra vuxna, och det är något jag måste träna på. Vilket jag nu börjat med! Djuren och barnen (& familjen så klart!) är ju ens allt❤️